En designprocess!

Jag hade en gång en isländsk bildlärare som lärde mig att ALLT handlar om processen under själva skapandet. Och det må jag säga, hade han väldigt rätt i. Även om man i slutändan bara ser resultatet så är det hur man själv jobbade sig fram till det som räknas. Här är lite bilder som jag skrev tidigare att jag skulle visa, från den vecka när vi bara jobbade med just detta. Vi jobbade i grupper och byggde först en grafisk figur att inspireras av, som vi sedan ritade modeskisser i från och till sist draperade och tog fram mönster av.

Hello me....Meet the real me.

Sämskskinnsbraxor!

Ja de ni, detta är byxorna jag sydde i skolan, och de är gjorda av imiterat sämskskinn. Då kan man ju undra vad  fasen en sämsk är?, jag trodde det var nån form av säl, men det är det nog inte. Eller? huh? nä fan ja vet inte hur det ligger till. De jag vet är att dessa byxor har hög midja och veckad spets nedtill. De har även fickor med ficklock bak och är mycket sköna att ha på sig. Over and out!

En littaen idéskiss

Har i skolan denna vecka börjat med att rita kavaj och sy detaljprover. Spånar samtidigt på hur den egna kavajen ska se ut till själva projektet, vill sy en 70-tals inspirerad kavaj av tyg med nå coolt stort mönser. Hmm...blir nog att dra till tygaffär snarast....

Joan freakin Jett!

 Inget nytt på fronten men, åhhh är hon bra snygg eller va!!?

Arbetsprover!

Hur klarar man av att skrapa ihop sitt liv, välja ut det bästa av det för att sedan exponera det för människor som ska bedöma om man är bra nog?

Dessa eviga arbetsprover....suck!
Det får mig alltid att börja tvivla på om jag duger och är bra nog. Men det får mig också att kämpa mer, och troligtvis åstadkomma bättre saker än om jag inte gjort några prover alls. I slutändan är det ju bara positivt. Men vägen dit är mer än en dans på rosor, helt klart.

Nu när det gått en termin tänkte jag visa lite bilder på portfolion som jag ansökte till Tillskärarakademin med. Den blev ju faktiskt väldigt nice.

Welcome home to my chamber!

Som verkligen är extra mysigt nu efter att Ema installerade den sjukt snygga röda loppis lampan!!

Hesher!

Fröken Killson och jag såg denna för ett tag sedan. HA säger ja bara. Störd film. Inte för att jag är ett större fan av Joseph Gordon-Levitt, men fan va bra!

SE DEN! SE DEN!

Drapering...haooooo!!

Har ont i huvudet och är trött som satan. I dag har jag nog tänkt alldeles för mycket. HA
Ja tänkte visa lite vad ja håller på med i skolan just nu. Denna vecka har vi nämligen bild och form vecka. Vilket betyder att vi har jobbat tillsamman i grupper med diverse olika uppgifter. Som man sedan har fått inspireras av och sedan ritat upp kläder. I måndag började vi med att gå igenom grunderna för drapering. Jätte skoj!! JAG ÄLSKART!
 Sedan började det med att vi fick en hög pinnar att bygga en valfri figur av, denna skulle vi sedan skissa av och inspireras av till att göra en outfit. Denna outfit har vi jobbat vidare med i dag när vi fått utveckla denna idé genom att drapera den på docka. Det kommer fler bilder på det färdiga resultatet lite senare i veckan.

R.I.P Steve Clark

I dag är det 21år sedan Steve Clark från bandet Def Leppard avled, till stor del på grund av hans alkoholberoende. Han är först och främst ihågkommen för att ha givit bandet sin sanna själ och var  känd för att verkligen spelat med hjärtat, och efter hans bortgång blev väl aldrig bandet sig riktigt likt igen. Jag ägnar denna kvällen till att kolla på filmen Hysteria: The Def Leppard story från 2001. Som är en sjukt bra och beskrivande film om dem och bandets historia. Den är också väldigt bra gjord. Visst man ser att det är inspelat under tidigt 2000-tal. Men skådespelarna är faktiskt väldigt lika originalen. Inte minst snubben som spelar sångaren Joe Elliott. Och exaktheten i deras scenkläder är också underbar, vilket man ser bevis på under sista konserten i slutet av filmen. Underbart! Ni som inte sett den!? SE DEN!!

Mustaine A life in Metal

Är precis just vad jag läser just nu. As gött att vara ledig och bara soffta runt, sy och läsa bra böcker.
 Ja vet att denna man är lika hatad som älskad  inom metalvärlden. Men jag kan lätt påstå att denna bok fått mig att gilla snubben ännu mer. Inte bara för att jag vanligtvis föredrar Megadeth framför Metallica. Utan för att han helt enkelt är ett musikalsikt snille.
Boken är mycket underhållande och man får se många kända händelser från ett annat perspektiv, vilket är mycket intressant. Son sagt, rekommenderar den varmt. LÄS LÄS!!